Jag var kanske lite väl optimistisk när jag bokade in en session för parfoto utomhus, i slutet av november. Att vi bokade in platsen för fotografering vid Uppsala slott gjorde det hela ännu lite mera märkligt. För er som inte vet så ligger Uppsala slott på en kulle, det vill säga att det är fritt spelrum för vinden att få fart. Och blåste gjorde det. Om man är kortklippt blir det inte samma problem med frisyren, dock kan ju ögonen tåras så det förslår, men det blir en utmaning om båda personerna har lite längre hår. Det är ju trevligt om man ser ansiktena på de flesta av bilderna :). Vi fick helt enkelt leta upp en, hyfsat, vindstilla plats. När det dessutom började att komma lite regnstänk fick vi leta lite tak över huvudet innan vi kunde fortsätta med bara himlen ovanför våra huvuden.
Den här kärleksfotograferingen började med fniss och skratt, och ett tag funderade jag på om Mikke och Gunilla hade utvecklat någon speciellt nivå av telepati mellan sig. Under den tid vi (läs: dom) uthärdade kylan så övergick fnissigheten i en värme och närhet som bara uppstår när man är med någon man verkligen älskar. Mikke och Gunilla, ni var verkligen hjältar som stod ut med alla min ideér, jag hoppas att ni inte förfrös era händer. Jag hoppas att få fota er en dag när det är lite varmare väder ;).